substantiv ~n äv. vard. gengångarn, plur. ~, best. plur. gengångarna
gen|gång·ar·en●död människa som tänks gå igen
i sin tidigare gestalt el. i annan skepnad
sag.yrk.JFRcohyponymvålnadcohyponymspöke
ett gammalt slott som påstods vara hemsökt av gengångare○ibl. bildligt om otidsenlig person el. företeelseen gengångare från det kalla krigets dagarngns gengångare, gengångare till ngnsedan 1780bildat till gå igen, se gå, igen