Svensk ordbok 2009, webbversion

ge`nklang substantiv ~en gen|­klang·enmäktigt ljud som upp­står när ett annat (starkt) ljud åter­kastas musikJFRcohyponymåterklangcohyponymgenljudcohyponymeko klockornas genklangofta bildligtpositiv reaktion på ngns för­slag e.d. JFRcohyponymgensvar för­slaget om en solidaritetsmanifestation väckte stark genklang hos å­hörarnasedan 1749; 1877 i bildlig bemärkelsetill gen- 1 och klang