Svensk ordbok 2009, webbversion

ge`nstörtig adjektiv ~t gen|­stört·ig(starkt) mot­strävig åld.admin.psykol.JFRcohyponymobstinatcohyponymgenstridigcohyponymgensträvig sedan 1488öppet brev utfärdat av Arvid Trolle om Sten Stures mellanhavande med Ivar Axelsson (Styffe)fornsv. genstörtogher ’mot­spänstig; hals­starrig’, trol. till styrta sik gen ’kasta sig mot’; se störta