Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
gen|stört·ig●(starkt) motsträvig
åld.admin.psykol.JFRcohyponymobstinatcohyponymgenstridigcohyponymgensträvig
sedan 1488öppet brev utfärdat av Arvid Trolle om Sten Stures mellanhavande med Ivar Axelsson (Styffe)fornsv. genstörtogher ’motspänstig; halsstarrig’, trol. till styrta sik gen ’kasta sig mot’; se störta