Svensk ordbok 2009, webbversion

ge`nstridig adjektiv ~t gen|­strid·ig●mot­strävig åld.admin.psykol.JFRcohyponymobstinatcohyponymgenstörtig sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. genstridogher ’stridig; upp­rorisk; motig’; till strida