Svensk ordbok 2009, webbversion
ge`nta
äv. åld.
ge`ntagage`ntaga
verb gentog gentagit gentagen gentagna, pres. gentar äv. åld. gentager
gen|tag·it●upprepa
högt.Noll”Jag vill inte komma”, gentog han gång på gånggenta ngtsedan 1841Subst.:vbid1-169064gentagande,
vbid2-169064gentagning