Svensk ordbok 2009, webbversion

ge`nta äv. åld. ge`ntagage`ntaga verb gentog gentagit gentagen gentagna, pres. gentar äv. åld. gentager gen|­tag·itupp­repa högt.Noll”Jag vill inte komma”, gentog han gång på gånggenta ngtsedan 1841Subst.:vbid1-169064gentagande, vbid2-169064gentagning