Svensk ordbok 2009, webbversion

gest [∫es´t] substantiv ~en ~er gest·en●rörelse (med hand, arm eller huvud) med viss av­sedd inne­börd komm.JFRcohyponymåtbördcohyponymtecken 1cohyponymrörelse 2 segergestteatergesthon gjorde en av­värjande gesthan var känd för sina yviga gesterhon slog ut med armarna i en väl­komnande gest○äv. försvagat om (inte full­följd) rörelse med hand, arm el. huvudhon gjorde en halv­hjärtad gest för att torka upp den ut­spillda mjölken○äv. bildligt om väl­villig handling, ibl. med an­tydan om o­tillräcklighet, bara skenbar hjälp e.d.en tom gestden korta sympati­strejken var bara en gestdet skulle vara en trevlig gest att bjuda in grannarnasedan ca 1750av fra. geste med samma betydelse; av lat. ges´tus ’åt­börd’, eg. ’sätt att föra sig’ Gäster med gester.Underhållningsprogram i tv som byggde på ”levande charader” (start 1982)