Svensk ordbok 2009, webbversion

ge`töga substantiv ~t getögon get|­ög·at●en gets öga komm.kasta ett getöga på ngttitta snabbt på ngt​ på väg till bussen kastade han ett get­öga på löp­sedlarna sedan 1938till sv. dial. geta, gäta ’vakta; valla (boskap)’