Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ge·vär·et●ett långpipigt handeldvapen som hålls med två händer
särsk. för skjutning med kulor
jakt.mil.JFRcohyponymbössa 1cohyponymkarbincohyponympistol 1cohyponymrevolver 1
gevärskulagevärsskottluftgevärladda geväretett gevär med kikarsikte○spec. i vissa militära orderi gevär!för fot gevär!skyldra gevär○i vissa sammansättn. äv. om blankt vapenhistor.korsgevärsidogevärsedan 1689av lågty. gewer(e) ’försvar; vapen; gevär’; nära besl. med värja; jfr beväring