Svensk ordbok 2009, webbversion

gevä´r substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ge·vär·etett långpipigt hand­eldvapen som hålls med två händer särsk. för skjutning med kulor jakt.mil.JFRcohyponymbössa 1cohyponymkarbincohyponympistol 1cohyponymrevolver 1 gevärskulagevärsskottluftgevärladda geväretett gevär med kikar­siktespec. i vissa militära orderi gevär!för fot gevär!skyldra geväri vissa sammansättn. äv. om blankt vapenhistor.korsgevärsidogevärsedan 1689av lågty. gewer(e) ’försvar; vapen; gevär’; nära besl. med värja; jfr beväring