[bårt´]
verb gifte gift, pres. gifter
gift·er●få (ngn som man har bestämmanderätt över) att gifta sig
delvis histor.släkt.när hon var 17 år gammal giftes hon bort med en 20 år äldre kusinhon blev bortgift mot sin viljagifta bort ngn (med ngn)sedan 1685jfr fornsv. gipta, gifta ’gifta bort’, bildn. till -gift i bet. ’bortgivande (av kvinna)’; jfr avgift, hemgift
Subst.:vbid1-169522bortgifte