Svensk ordbok 2009, webbversion

gif`ta sig verb gifte gift, pres. gifter gift·er●in­gå äktenskap släkt.JFRcohyponym2äkta gifta sig riktgifta sig borgerligtgifta sig kyrkligthon gifte sig med en gammal ungdoms­kärlekgifta sig (med ngn)sedan början av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. gipta sik Subst.:gifte Mor gifter sig.Titel på roman av Moa Martinson (1936)