substantiv ~t ~n
gift·et●äktenskap
ibl. ngt formelltsläkt.engifteingiftemånggifteomgiftetvegifteett gott gifteett ståndsmässigt giftehans barn från första giftethennes barn i andra giftetett gifte (med ngn), ett gifte (mellan ngra)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenombildn. av fornsv. gipta, gifta med samma betydelse