Svensk ordbok 2009, webbversion

gil`ja verb ~de ~t gilj·arfria åld.släkt.JFRcohyponymfria 1 gilja (till ngn)sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. gilia ’locka; förföra; fria’; besl. med fornsv. gälskaper ’o­tukt’, sv. dial. gäl ’o­kysk’ Subst.:vbid1-169692giljande