Svensk ordbok 2009, webbversion

gill`a verb ~de ~t gill·ar1sällan perf. part. ha positiva känslor för ngn el. ngt psykol.SYN.synonymtycka om JFRcohyponymuppskatta 2cohyponymälska 1 hon gillar inte att åka bussPelle gillar kött­bullaralla gillade den nye lärarengilla ngn/ngt/att+V/SATSgilla lägetseläge 2 sedan 1557fornsv. gilda ’god­känna; finna full­god’; till gill 2erkänna giltigheten av ngt åld.jur.JFRcohyponymgodkänna gilla ett av­talden äldre svenska psalm­boken, av Konungen gillad och stad­fäst 1937gilla ngtsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons LandslagSubst.:gillande