Svensk ordbok 2009, webbversion

gi`ra verb ~de ~t gir·ar●hastigt svänga åt sidan vanligen för att und­vika kollision trafik.JFRcohyponymväja hon måste gira åt höger för den mötande bilen○spec. om far­tyg el. flyg­plangira babordplanet girade för att göra en ny över­flygninggira (ngnstans)sedan ca 1690 (om far­tyg)av lågty. giren, nederl. gieren med samma betydelse; trol. besl. med no. geira ’gå snett’ Subst.:vbid1-169894girande, vbid2-169894girning; gir