Svensk ordbok 2009, webbversion

giss`ning substantiv ~en ~ar giss·ning·en1an­tagande vars sannings­halt är o­säker komm.JFRcohyponymgissa 1 Vem tror du har målat den tavlan? – Kanske Amelin, men det är bara en gissningen gissning (om ngn/ngt/SATS), en gissning (SATS)sedan 1506brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. gissning 2val av ett alternativ slumpmässigt el. efter bedömning komm.JFRcohyponymgissa 2cohyponymtips 1cohyponymchansning gissningslekgissningstävlingen vågad gissningen vild gissningen djärv gissningen kvalificerad gissninghon är nog i femtioårs­åldern, om jag skulle våga mig på en gissningsedan 1630