Svensk ordbok 2009, webbversion
gju
`
tjärn
substantiv
~et
gjut|järn·et
●
järn som har hög kolhalt och används till gjutgods
matrl.
tekn.
JFR
cohyponym
tackjärn
gjutjärnsgaller
gjutjärnsstekpanna
massiva minnesmärken i gjutjärn
sedan 1842