Svensk ordbok 2009, webbversion

glä`dje substantiv ~n glädj·en●känsla av upp­rymdhet och tillfreds­ställelse ofta över ngt positivt som in­träffat psykol.JFRcohyponym1lycka 1cohyponymnöjecohyponymfröjd glädjespridareglädjetjutglädjeyttringsegerglädjeåter­seendets glädjegråta av glädjeglädje och gammandet var en o­delad glädje att lyssna till hennes sångtill sin glädje fick han veta att han hade vunnithon finner glädje i att lösa kors­ord○äv. om ngt som tyder på att viss verksamhet e.d. ut­förs med entusiasm e.d.i sammansättn. färgglädjekampglädjeskaparglädjespelglädje○äv. försvagatnytta han har ingen glädje av din hjälp i det här läget○spec. i artighets­fraserVill du hjälpa mig? – Med glädje!glädjen (att+V), glädjen (i ngt/att+V), (ha) glädje (av ngt/att+V), (känna) glädje (över ngt/att+V)delad glädje är dubbel glädjeman känner större glädje om man delar den med an­dra än om man är ensam om denglädjen står högt i takstämningen är glad och upp­sluppen​ glädjen stod högt i tak på partiets val­vaka sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. glæþi, bildn. till glad