verb gläfste gläfst, pres. gläfser
gläfs·er●skälla med korta, svaga skall
om hund, särsk. småhund
zool.taxen gläfste otåligt○äv. bildligtsäga ifrån
ngt nedsätt.gläfsasedan början av 1500-taletEtt Forn-Svenskt Legendariumfornsv. glafsa, sv. dial. gläfsa; nära besl. med glappa
Subst.:vbid1-171222gläfsande,
vbid2-171222gläfsning;
gläfs