Svensk ordbok 2009, webbversion

glöd substantiv ~en ~er glöd·en1knappast plur. sken och värme från ngt som förbränns utan låga ofta i slut­fasen av brinnandet psykol.JFRcohyponymeld 1 eldens glöd hade falnathan tittade drömmande in i glöden○ofta bildligt om intensitet el. lidelseJFRcohyponymgeistcohyponym1gnista kärleksglödtrosglödrevolutionär glödhan kysste henne med glöddet fanns ingen glöd i lagetsedan 1287testamente upprättat av Cecilia Elofsdotter till förmån för Nydala kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. glöþ, mot­svarande sv. dial. glo ’glöd’; till glo 2(samling av) glödande kol hush.en fin glöd att grilla påen liten glöd hade fallit ner och an­tänt en tidningglöderna flammade upp i­gensedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)