verb ~de ~t
glapp·ar●inte sluta tätt
NollJFRcohyponym1glipacohyponymkippa 1
skorna glappadeen glappande kontakt○äv.inte kunna hålla tyst
vard.käften glappadeglappasedan 1750jfr sv. dial. glapa ’stå öppen; ha mellanrum’; jfr 1glipa, glop, gläfsa
Subst.:vbid1-170374glappande,
vbid2-170374glappning;
glapp