Svensk ordbok 2009, webbversion

glid substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en glid·et●det att glida potatis­säcken hade kommit på glid på flaket○äv. om en­staka glidande rörelse i en serieskridsko­åkarnas långa glid○äv. om skid­före e.d.JFRcohyponym3före hur man än vallade blev det inget bra glid○äv. bildligt, spec. om process som slutar i socialt förfallförsöka rädda ungdomar på glid○spec. äv. i ut­tryck för (nästan beslutad) över­gånghan spelar i Djurgården men är på glid till AIK(på) glidsedan 1901till glida