Svensk ordbok 2009, webbversion

gli`da verb gled glidit gliden glidna, pres. glider glid·er●ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning. t.ex.bort, fram, ifrån, in, isär, undan röra sig jämnt och med konstant kontakt med under­laget som ofta är glatt sport.JFRcohyponymrutschacohyponym1rulla 1 glidfriktionglidytapucken gled långsamt in i målethan lät fingret glida längs text­raderna○äv. om ut­förandet av liknande rörelse i luft, vatten e.d.JFRcohyponymsväva glidflygningen svan gled majestätiskt framhon lät blicken glida över den full­packade salen○äv. i fråga om (gång)rörelse som ger in­tryck av glidandekyparen gled ljud­löst in i rummet○äv. bildligtglida i­särde höll på att glida i­från var­andrasam­talet gled in på ett annat ämneglida (bort/fram/ifrån/in/isär/undan) (ngnstans)sedan början av 1500-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornafornsv. glidha ’glida; ge sig i­väg’; gemens. germ. ord; jfr glada Subst.:vbid1-170790glidande, glidning; glid Den glider in i mål!Ur Lennart Hylands referat av matchen Sverige-Kanada i ishockey-VM 1962 (citatet gäller det mål som säkrade VM-segern åt Sverige)