Svensk ordbok 2009, webbversion
glimm`a
verb ~de ~t
glimm·ar●lysa med svagt (skiftande) sken
fys.JFRcohyponymtindracohyponymglimracohyponymglänsacohyponymgnistracohyponymskimracohyponymglittra
snökristallerna glimmade i strålkastarljusetfloden glimmade mellan trädenkattens glimmande ögonglimmaallt är inte guld som glimmarseguld 1
sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. glima; gemens. germ. ord; besl. med gles, gli, glimra, glimta
Subst.:vbid1-170849glimmande
När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå.1986 års psalmbok, nr 121; sjungs numera ofta under julottan