Svensk ordbok 2009, webbversion
glim`ta
verb ~de ~t
glimt·ar1ibl. med partikel, särsk.fram, till
synas för ett kort ögonblick
Nollfyren glimtade i fjärrande starkaste stjärnorna glimtade fram mellan molnen○äv. bildligtett litet leende glimtade framdet glimtade till av intresse i hennes ögonglimta (fram/till)sedan 1808nord. ord, bildat till glimma
2med partikelntill
lyckas sporadiskt
med goda prestationer
Nolllaget gjorde en slätstruken insats och den ende som glimtade till ibland var NNglimta (till)sedan åtm. 1990-taletSubst.:vbid1-170878glimtande;
glimt