Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
glir·ing·en●spydigt påpekande
om ngn svaghet e.d.
komm.de båda ”svikarna” fick en del gliringar när de återsåg de gamla lagkamraternaen gliring (mot ngn) (om ngt)sedan 1846sv. dial. gliring, eg. ’flin; hånleende’, till sv. dial. glira ’plira; flina’; besl. med gli, glimma