Svensk ordbok 2009, webbversion

glitt´er substantiv glittret glittr·et●snabbt skiftande ljus (som) från många små, rörliga ljus­källor fys.kläd.JFRcohyponym2glimmercohyponymblänkcohyponymskimmer glitterdispaljettglittersolglitterhavets bländande glitter en högsommar­dagglittret i hennes ögon○äv. om glittrande före­mål, t.ex. smycken och prydnaderglitterbandglitterstjärnaglitterströddjulgransglittersilverglitterskylt­fönster fulla med glittersedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. glither; till glittra Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs.Gustaf Fröding, Strövtåg i hembygden (i Stänk och flikar, 1896)