Svensk ordbok 2009, webbversion

glugg substantiv ~en ~ar glugg·en●liten öppning särsk. i vägg el. tak arkit.JFRcohyponymfönster 1cohyponymventil 2 fönstergluggkällargluggskottgluggtittgluggtorngluggdet fanns två galler­försedda gluggar i häktet○äv. bildligtgluggar i moln­täcket○spec. om lucka i en rad av (små) före­mål, särsk. tänderhon hade en liten pikant glugg mellan fram­tändernaen glugg (i ngt), en glugg (mellan ngra)sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. glugger, eg. ’som släpper fram ljus’; nära besl. med glo