Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
gnäll·et●utdraget, oartikulerat, upprepat läte
som vanligen tyder på plåga av ngt slag
komm.JFRcohyponym2gnycohyponymtjut
babyns gnäll○ngn gång äv. om liknande ljud från ngt icke-levandesågklingans gnäll i surveden○ofta bildligt om klagomål, särsk. protest, i ordnu gör ni som jag säger, utan gnälldet var alltid samma gnäll över att hon kom för sent hemgnäll (över ngn/ngt/att+V/SATS), gnäll (på ngn)sedan 1738till gnälla