Svensk ordbok 2009, webbversion

gni`da verb gned gnidit gniden gnidna, pres. gnider gnid·er1under förhållandevis hårt tryck föra en yta över en annan yta; ibl. med upp­repade rörelser fram och till­baka; ofta i syfte att av­lägsna el. på­föra ngn beläggning e.d. NollJFRcohyponymgno 1cohyponymgnugga 1cohyponympolera äpplena hade gnidits rena och blankahon satt och gned på sin fiolhan gned kinden mot babyns hår○ibl. med ton­vikt på resultatetofta med partikel, t.ex.bort, in hon gned in hans rygg med linimenthon försökte gnida bort hinnanbarnen gned in snö i an­siktet på var­andragnida ngt (med/mot ngt), gnida bort/in ngtsedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. gnidha; ev. delvis lån av lågty. gniden med samma betydelse; trol. urspr. ljud­härmande 2leva snålt och där­igenom spara sina resurser NollJFRcohyponymgnetacohyponymsnåla spara och gnida○ibl. med ton­vikt på resultatettrots måttliga in­komster hade han lyckats gnida i­hop en förmögenhetgnida (ihop ngt), gnida (ihop till ngt)sedan 1839Subst.:vbid1-171430gnidande, vbid2-171430gnidning (till 1); vbid3-171430gnideri (till 2)