Svensk ordbok 2009, webbversion
gno`la
verb ~de ~t
gnol·ar●sjunga utan ord
vanligen med slutna läppar
musikJFRcohyponymnynnacohyponym2tralla
smågnolamedan han diskade gnolade han på en visagnola (ngt), gnola (på ngt)sedan 1712ljudhärmande; jfr gnöla
Subst.:vbid1-171517gnolande;
vbid2-171517gnol