Svensk ordbok 2009, webbversion
gnugg`a
verb ~de ~t
gnugg·ar1gnida hårt med små, korta rörelser
NollJFRcohyponymgno 1
han gnuggade de frusna händerna framför eldenhon gnuggade de stela läderremmarna tills de mjuknade○ibl. refl.gnugga sig i ögonengnugga ngn/ngt (med ngt), gnugga ngn (i ngt)gnugga händernasehand 1
sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. gnugga; nära besl. med gno
2utsätta för intensiv träning
särsk. som förberedelse inför ngn svår uppgift
vard.pedag.de blivande cheferna gnuggades i organisationsteorignugga ngn (på/i ngt)gnugga geniknölarnasegeniknölarna
sedan 1875Subst.:vbid1-171536gnuggande,
vbid2-171536gnuggning