Svensk ordbok 2009, webbversion

go`dta äv. åld. go`dtagago`dtaga verb godtog godtagit godtagen godtagna, pres. godtar äv. åld. godtager god|­tag·itförklara sig vara tillfreds­ställd med ngt komm.JFRcohyponymaccepteracohyponymgodkännacohyponymanta 1 hon godtog hans ur­säktde vägrade att godta hyres­höjningengodta ngn/ngt/SATS, godta ngn/ngt (som ngn/ngt)sedan 1887Subst.:vbid1-171740godtagande