Svensk ordbok 2009, webbversion

gon [gå´n] substantiv ~en ~er [gå´n- äv. gå`n-] gon·en●en vinkelenhet som an­vänds vid lant­mäteri mot­svarande 1/400 varv, dvs. knappt en grad mått.sedan åtm. 1975till grek. goni´a ’hörn; vinkel’; jfr 1diagonal, polygon; se även knä