Svensk ordbok 2009, webbversion

1gott se äv. godgod [gåt´] adverb 1verkligen ofta i ut­tryck av över­talande karaktär NollJFRcohyponymgärna 1 hon kunde gott ha väntat på migman kan gott säga att NN är uniksedan 1827neutrum av god 2(till­räckligt) bra NollJFRcohyponym1väl 1cohyponym2bra 1 sova gottgöra så gott man kanfinna för gottan­se det bäst​ efter massiv kritik fann ministern det för gott att av­gå för gottslut­giltigt, för all­tid​ den svåra konsten att fimpa för gott; de blev kvar i landet för gott gott och välbra​ om vi bara har pengar så att vi klarar oss är allt gott och väl gott om ngtmer än till­räckligt med ngt​ på buffén fanns gott om små­rätter inte vara gott att ...inte vara lätt att ...​ vad tavlan före­ställer är inte gott att veta kort och gottse1kort 1 må så gott!se1må så gott somnästan​ den mysk som finns i parfymer i­dag är så gott som all­tid syntetisk sedan ca 1400Klosterläsningi ut­trycket sva got som ’så gott som’
2gott [gåt´] substantiv ~et ~er gott·et●söt­saker ngt vard.kokk.gottaffärgottkioskgottsugenjulgotterbarnen gick för att köpa gottsedan 1735 (i plur.); i sing. 1934till 1gott