Svensk ordbok 2009, webbversion
gottfinnande
[gåt`-]
substantiv ~t
gott|finn·and·et●i vissa uttryck
(enbart egen) bedömning
komm.JFRcohyponymgodtyckecohyponymbehag 1cohyponym2skön
de kunde förse sig med material efter eget gottfinnande(efter) gottfinnandesedan 1639