Svensk ordbok 2009, webbversion

gottfinnande [gåt`-] substantiv ~t gott|­finn·and·eti vissa ut­tryck (en­bart egen) bedömning komm.JFRcohyponymgodtyckecohyponymbehag 1cohyponym2skön de kunde förse sig med material efter eget gottfinnande(efter) gottfinnandesedan 1639