verb ~de ~t
grädd·ar●ge (en matvara som innehåller mjöl) brynt yta och torr, fast konsistens genom att upphetta den i ugn eller stekpanna
kokk.JFRcohyponymbaka 2
gräddplåtugnsgräddagrädda pannkakorgrädda våfflor○äv. i fråga om tillagning av mat som får en skorpa på ovansidanleverpastejen gräddas i ett vattenbad på plattangrädda ngtsedan 1487–91Lucidarius (Svenska Kyrkobruk)fornsv. grädda; speciellt svenskt ord; ev. till grädde i en urspr. bet. ’överdrag, hinna’
Subst.:vbid1-174591gräddande,
vbid2-174591gräddning
2grädd`a
substantiv ~n
grädd·an●det bästa av ngt
särsk. om social el. prestationsmässig elit
sociol.stadens gräddasedan 1790böjningsform av grädde