Svensk ordbok 2009, webbversion

grä`la verb ~de ~t gräl·arvara in­vecklad i gräl komm.JFRcohyponym1bråka 1cohyponym2skälla de grälar ofta och skyller på var­andrahan grälade med sin fruäv.med prep. starkt före­brå hon grälar all­tid på barnen när de inte hänger upp ytter­klädernagräla (med ngn) (om ngn/ngt/SATS), gräla (på ngn) (för ngt/SATS)sedan 1749sv. dial. gräla ’prata ytligt; kivas’; trol. urspr. ljud­härmande Subst.:vbid1-174673grälande; gräl