Svensk ordbok 2009, webbversion
grä`sätare
substantiv ~n äv. vard. gräsätarn, plur. ~, best. plur. gräsätarna
gräs|ät·ar·en●(dägg)djur som huvudsakligen livnär sig på gräs
zool.JFRcohyponymallätarecohyponymrovdjur
genom jakten hindras de vilda gräsätarna att bli för många○ibl. äv.vegetarian
vard., skämts.sedan 1847