Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n grödor
gröd·an●odlade växter
särsk. om (ätbara) sådana på åker och i trädgård men äv. om växtslag inom skogsbruk
bot.jordbr.energigrödavallgrödaårsgrödamarkens grödagrödor som potatis och brödsäd○äv. om (den möjliga) produktionen under en säsongde kraftiga regnen hade nästan förstört grödansedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. grödhe; bildn. till stammen i grodd