Svensk ordbok 2009, webbversion

grö`da substantiv ~n grödor gröd·anodlade växter särsk. om (ätbara) så­dana på åker och i träd­gård men äv. om växt­slag in­om skogs­bruk bot.jordbr.energigrödavallgrödaårsgrödamarkens grödagrödor som potatis och bröd­sädäv. om (den möjliga) produktionen under en säsongde kraftiga regnen hade nästan förstört grödansedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. grödhe; bildn. till stammen i grodd