Svensk ordbok 2009, webbversion

grön adjektiv ~t ●som har färg som friskt gräs traditionellt en av grund­färgerna, vanligen upp­fattad som kall admin.färg.pol.psykol.gröngräsetgrönsåpabuteljgröndjupgrönklargrönolivgrönsmaragdgrönvintergrönärggröngrön paprikagröna ängarett glas grön myntasaftständigt gröna växter○ibl. i substantivisk an­vändning om blad, växter e.d.de prydde bordet med blommor och grönt○ibl. mer el. mindre bildligt i ut­tryck för illa­mående, o­sundhet e.d.giftgrönhon var grön i an­siktet efter turen i berg-och-dal­bananhan var grön av av­und○ofta som symbol för fri fram­fartgrönt ljusdet är grönt för igång­sättandet av projektet○ofta äv. i ut­tryck för ungdom, o­mognad o.d.ung och grönhan är än­nu för grön för att få en chefs­befattning○ofta äv. i ut­tryck som fram­häver miljö­hänsyngröna räkenskapergrön bom­ullgrön elgrönt certifikatdet gröna folk­hemmetden gröna revolutionenserevolution en grön vintersevinter grön skatteväxlingseskatteväxling grön vågse1våg gröna nyckeltalsenyckeltal gröna vågense1våg ha gröna fingrarsefinger i det grönai naturenpå våren el. sommaren​ pjäsen spelas i det gröna och publiken sitter på filtar i gräset i sin gröna ungdomseungdom 1 komma på grön kvistsekvist 1 sedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. grön; gemens. germ. ord; bildn. till gro