Svensk ordbok 2009, webbversion

grö`ngöling substantiv ~en ~ar grön|­göl·ing·en1en större, grönaktig hack­spett med röd hjässa och nacke zool.en gröngölings häftiga, gälla skriande i ek­backenen gröngöling fångade myror i den till­frusna stackenförr an­såg man att gröngölingens skrik före­bådade regnsedan 1639till grön och sv. dial. göling, bildn. till gol, dialektal bi­form till gul 2ung och o­erfaren person i visst samman­hang psykol.yrk.gröngölingen från landet ut­klassade hela elitensedan 1815