Svensk ordbok 2009, webbversion
[grön`-el.grö`n-]
substantiv ~en ~er
grön|sak·en●ofta plur.
köksväxt vars blad, skott, (omogna) frukter eller frön används som födoämne
el. ibl. som krydda
bot.kokk.JFRcohyponymlegymercohyponymfrukt 2
grönsakshandelgrönsakslandgrönsaksodlinggrönsakssoppagrönsakstallriksoppgrönsakdjupfrysta grönsakergrönsaker och rotfrukterdet serverades färska grönsaker till huvudrätten○äv. om rotfrukter, lökar, (vilda) nässlor m.m. som används på liknande sättsedan 1765