Svensk ordbok 2009, webbversion

gröt substantiv ~en ~ar gröt·en●en mat­rätt av gryn eller mjöl som till­sammans med mjölk eller vatten bereds till en halvfast massa och an­vänds som billig och mättande bas­föda kokk.tid.grötfatgrötfrukosthavregrynsgrötjulgrötrisgrynsgrötkoka gröt till frukostenskinka och gröt på jul­afton○äv. bildligt, spec. om kletig massa av ngthon rörde i­hop sylten och grädden till en grötdet var en enda gröt av bilar i centrum○spec. äv. om bristande samman­hang, rörighet e.d.det blev en enda gröt av hans redo­visningdet kändes som om hon hade gröt i huvudet och inte kunde tänkaen gröt (av ngt)vara het på grötenvara mycket ivrigatt agera e. d.​ den nya styrelsen var het på gröten och hade flera om­organisationer på gång sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. gröter; besl. med ty. Grütze ’gryn; gröt’; grundbet. ’ngt krossat, grov­malet’; jfr grus, gryn, gryt Kom och köp konserverad gröt!Ulf Peder Olrog, Konserverad gröt (1948)