Svensk ordbok 2009, webbversion

grabb substantiv ~en ~ar grabb·en●pojke vard.yrk.springgrabbsom grabb spelade han mycket fot­boll○spec.(inte full­vuxen) son Perssons grabb○ibl. om vuxen man, särsk. i sport­sammanhangefter jobbet ska han spela fot­boll med grabbarna○ofta med ton­vikt på typiskt pojkaktigt el. manligt beteenderiktiga grabbar som gillar snabba bilar och racer­båtarstor grabbfram­stående idrotts­man som representerat Sverige så många gånger att han till­erkänts en speciell ut­märkelseförr oberoende av könsedan 1881slang­ord från Stock­holm; trol. av no. grabb ’grov, barsk person’