verb ~de ~t
gradu·er·ar●vanligen perf. part.
tilldela akademisk grad
särsk. doktorsgrad
åld.pedag.JFRcohyponymdisputera 1
○ngn gång äv.tilldela doktorsexamen
medel som kan sökas såväl av graduerade som ograduerade forskare○ngn gång äv.erövra doktorsvärdighet
åld.graduera ngnsedan 1647av medeltidslat. gradua´re med samma betydelse; till grad
Subst.:vbid1-172232graduerande,
vbid2-172232graduering