substantiv ~en ~ar
gran·en●typ av (högväxande) barrträd med rak stam, krona av kransställda grenar och spolformiga kottar
mycket vanlig i Sverige; med ved av stor ekonomisk betydelse
bot.JFRcohyponymtall
granbarrgrandungegrankotteblågranjulgranprydnadsgransilvergranädelgransnötyngda granarlyssna till granens susning○spec.julgran
klä granendansa runt granen○äv. om motsvarande trävirkebilliga hyllor i gran(i/av) graninte mycket att hänga i gran(en)
inte mycket att visa framel. skryta med
revyn fungerar som underhållning för stunden men är annars inte mycket att hänga i granen
sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. gran; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt framstickande, spetsigt’
2gran
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
gran·et●en mycket liten viktenhet
förr anv. vid uppvägning av läkemedel; motsvarande 0,06 gram
histor.mått.sedan 1497öppet brev utfärdat av kung Hans om myntslagningen i Sverige (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)av medeltidslat. gra´num, beteckning för minsta viktenhet; av lat. gra´num ’korn’; jfr granat, granit