Svensk ordbok 2009, webbversion

grana´t substantiv ~en ~er gran·at·en1typ av (mindre) projektil som består av ett metallhölje inne­hållande spräng­laddning, gas eller rökutvecklande ämne och som skjuts el. kastas i­väg i en hög vid båge för att träffa upp­ifrån och explodera mil.JFRcohyponymbomb granatchockgranateldgranatregngranatsplitterhandgranatspränggranatrester av granater och splitter­bomberen granat med riktad spräng­verkanfiendens pansar­värn besköts med granatersedan 1623av ita. granata ’kula, fylld med krut och hagel’; till granat 3 2en ädel­sten med skiftande färg vanligen djupt röd kläd.mineral.granatbroschgranatrödböhmisk granatsedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandietill granat 3 (ädel­stenen har ungefär samma färg som granatäppelblomman) 3ett låg­växande träd som bär granat­äpplen före­kommande i varmare trakter; ofta odlat som kruk­växt bot.granat(äpple)trädsedan 1783till lat. grana´tus ’kornig; fylld av frön’, till gra´num ’korn’; jfr 2gran