substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
grand·et●liten partikel
mindre brukl.utstr.JFRcohyponymsmolkcohyponym1smula 1
inte ett skapande(s) grandinte ett dugg
han gjorde inte ett skapandes grand medan de andra slet som djur
se grandet i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget
ha skarp blick för andras små fel men inte för sina egna storaurspr. bibl.sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. grand ’smula; gruskorn’
2grand
substantiv ~en ~er [gran`d- el. gran´d-]
grand·en●(titel för) manlig medlem av den spanska högadeln
samh.yrk.en grand (av ngt)sedan 1729av spa. grande med samma betydelse, till grande ’stor’; jfr grandezza
3grand se2grann