Svensk ordbok 2009, webbversion

grann`e substantiv ~n grannar grann·en●person som bor nära viss annan person sociol.yrk.JFRcohyponymnabo grannfamiljlåna lite kaffe av grannenen av hennes grannar har en extra­nyckel hem till hennehuset låg ödsligt med en kilometer till närmaste grannegoda vänner, trogna grannar○äv. med inne­börd av ömse­sidighetde var grannar i 20 år○ibl. i mer el. mindre adverbiell an­vändningde bor granne med en känd skåde­spelare○äv. om person, land el. före­teelse som befinner sig nära viss annan (annat) på ngt sättgrannbygrannförsamlinggrannstatbordsgrannerumsgranneFin­lands store granne i österngns granne, granne med/till ngn, ngra är grannarsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. granne; samma ord som gotiska garazna, till ga- ’samman’ och razn ’hus’; jfr gränd, rannsaka Kaos är granne med Gud.Erik Johan Stagnelius, Vän! I förödelsens stund (ca 1820), äv. titel på pjäs av Lars Norén (1983)