verb ~de ~t
grav·it·er·ar●påverkas av gravitationen
mindre brukl.fys.varje kropp i universum är en graviterande massamånen graviterar mot jorden○ngn gång bildligttendera, dras (mot)
hans stil graviterar ibland mot det patetiskagravitera (mot ngt)sedan 1795av fra. graviter ’luta (åt); dras (till)’; modern bildn. till lat. grav´itas ’tyngd’, till grav´is ’tung’; jfr 2grav
Subst.:vbid1-172836graviterande,
vbid2-172836gravitering;
gravitation